Henrik Ibsens skrifter

Debuterte 1883 med Från Rivieran, en samling lyriske stemningsskisser. Samme år skrev han «Ett ord om ‹Gengångare›-föreställningarnes betydelse» (Dagens Nyheder 14. september). 1883–86 medarbeider i bl.a. Ur dagens krönika, der han særlig skrev om nordisk og fransk gjennombruddslitteratur, og der han omtalte Vildanden i «Några literära nyheter : notiser» (Ur dagens krönika 1885, 109–10). Et dukkehjem er omtalt i novellesamlingen Konflikter (1885, 6). 1888 doktorgrad. 1889 dosent i litteraturhistorie i Uppsala etter en avhandling om Teater och drama under Gustaf III. Utgav 1890 sammen med Verner von Heidenstam pamfletten Pepitas bröllop, en anmeldelse av en fiktiv roman med angrep på overfladisk «skomakerrealisme» (bl.a. Gustaf af Geijerstam). Den er i ettertid blitt stående som periodeskille mellom 1880-årenes og 1890-årenes svenske litteratur. 1891 debuterte Levertin som lyriker med Legender och visor, samme år utkom Livets fiender : berättelse,1894 utkom en ny samling dikt, samtidig som han var medarbeider i Ord och Bild og gav ut en rekke andre arbeider. Fra 1897 fast ansatt litteraturmedarbeider i Svenska Dagbladet. 1899 tildelt personlig professorat ved Stockholms Högskola. Spilte i denne perioden en meget betydelig rolle som kritiker, samtidig som han bl.a. gav ut diktsamlingene Dikter (1901) og Kung Salomo och Morolf (1905) (SBL). Bidro 1898 med hilsen i Henrik Ibsen : festskrift og anmeldte 1904 Koht og Elias’ utgave av Ibsens brev (Svenska Dagbladet 7. desember), der han også gir en analyse av brevene (Ibsen-bibliografien).